Det här är mitt första inlägg. Men det kommer det inte alls att handla om.

I tider då SD kommer in i Sveriges riksdag så är det kanske helt fel med ett sånthär inlägg. Och jag vill inte misstolkas.

Jag aldrig förstått mig så mycket på rasism.  Aldrig förstått varför det okända inte kan vara inntressant. Aldrig förstått det konstiga med homusexualitet, och aldrig förstått varför de inte skulle få adoptera. det handlar om  människor. Som du och jag. Det handlar om kärlek.

Att det är vår skyldighet att erbjuda innvandrare stöd, vård och utbildning har jag alltid sett som en självklarhet. I Norden "flippar" folk av arbetslöshet, dåliga äktenskap och missbruk. Och det är ju förståerligt. Men då måste vi även förstå att en människa från ett krigshärjat land, som sett eller blivit utsatt för saker som våldtäckt, tortyr, misshandel, förföljelse. Sett delar av sin familj och släkt bli mördade. Att såna människor kanske inte är annorlunda än du och jag. Det är helt enkelt bara en människa som är sönder, som på ett eller annat sätt sörjer och behöver hjälp.

I förgår upplevde jag dock något som var nytt för mig. Jag upplevde "de vil jag inte ha i mit land"-känslan. Den var ny för mig. i förgår var jag inne i en liten liten matbutik, en siwa. Och där i trängseln vid kassan, när jag var påväg ut ur butiken "satt" en kvinna täckt från topp till tå och med stora solglasögon. Hon hade antagligen fallit men när jag såg henne. Blev jag rädd. Man såg på hennes kläder att hon var "täckt" och inte "klädd".

Dagen efter, igår, råkade en kvinna täckt i burka vara väldigt nära på busshållplatsen på nylandsgatan i Åbo. Mycke människor, en kvinna i burka- och samma känsla.

Otrygghet tror jag det var.

Jag hade ingen chans i världen att identifiera den här kvinnan- eller hur vet jag att det var en kvinna? Det hände så mycket ont i världen. Kanske är det nyheternas påverkan. Men jag blev rädd. Jag vet att det handlar om så mycket mer i roten men om man ser till ytan så kunde det lika gärna vara en kvinna med rånarluva-eller?

Vad tycker ni?

 

Gubben

8 oktober 2010 14:19

Tror att hade kvinnan haft rånarluva så hade hon förmodligen arbetat inom kommunen i Göteborg eller Norrköping.
Med andra ord, visst kan jag förstå vad du menar, med min uppfattning är att de kvinnor som bär slöja eller burka är nog inte farliga utan så ifall deras män!
Eller vad känner vi inombords när vi möter en narkoman eller ett fyllo eller en från Jehovas vittnen samt en romersk kvinna?
Vi kanske ska förbjuda dessa med?
Vad blir nästa steg?

http://:mhats.blogg.se

 

myview

8 oktober 2010 14:36

Det ä ju just d, varskall man dra gränser och hur skall man göra det. Jag vill ännu säga, att jag har inget emot slöja, fast det oxå täcker det mesta, men burkan skrämmde mig mer än jag nånsin hade kunnat tro. Jag är hon som lite dumdristit går genom parken mitt i natten och som försvarr allt och alla. Logiskt håller jag med dig attd et är deras män vi brode vara rädda för isf, samhället är iofs fullt med personer man kan elelr kanske bordevara lite rädd för, men jag vill iaf se personen.

Det blev flummigt,men jag hoppas du förstår vad jag menade.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har en pojkvän sen ca 2 år tillbaks. Idag har vi ganska just flyttat in i en lägenhet, en stor 3 rummare som är lite klantigt byggt men me love. Det är min pojkvän som köpt lägenheten oc den var i ganska dåligt skick så vi remppar för fullt. ...

"Du pratar bra svenska, är du född i sverige?" -är en kommentar jag får ganska ofta.   När mitt svar då blir något i stil med: "Nej, jag är född i Fi, mina föreldrar är födda i Fi och deras föreldrar är födda i FI osv" blir många förvånade.  ...